Min egna polle Town Cruise "Tompa" är född -00 och är e. Crusing - King of Dimonds

Det är faktiskt en ganska rolig historia hur han blev min. Det var i feb-apr -07 som hela min familj var nere i Italien med 4 av våra ponnysar och vi stod i ett stall inte så långt från där vi har vårat hus. Han som har stallet heter Luca (han som kommer till Emilio och tränar ibland). Tompa var en av de hästarna som stod i stallet, Emilio hade skickat honom till Luca för lite uppfostran (för han var/är ganska vild. Tompa stod hos Emilio från det att han var 5-7 år. Innan det så hade han vunnit 3årschampionatet på Irland och köptes därefter av en man som heter Sandro (som även äger halv Chicago). Tompa stod i Milano som 4-åring och kastrerades även då, för att var för knäpp som hingst. Därefter kom han alltså till Emilio.

Luca tyckte iaf att jag skulle börja rida storhäst och slängde upp mig på Tompa. Jag tyckte att han var såå stor och gillade honom inte alls. Var nästan lite rädd för hade ju sett hur han brallade med Luca. Tompa hade gått några 1.30 som 7-åring då har jag för mig. I april åkte vi iaf hem till Sverige och jag tänkte inte mer på Tompa. Sen när vi åkte tillbaka till Italien på sommarlovet så åkte vi och hälsade på i stallet och då stod Tompa fortfarande kvar hos Luca. Så jag red honom några gånger under sommaren och började tycka om honom mer och mer. En dag när jag red honom så kom Nadia (Emilios fru) och tittade och hon tyckte jag red honom väldigt bra. Så efter sommaren var jag lite förälskad i Tompa. Fick tjata lite på mamma och pappa och lagom till min födelsedag i september så kom Tompa hem till vårat lilla stall i Åkerberga. Den vinter med honom glömmer jag aldrig, den var hemsk. Jag som trodde att Tompa hade lugnat ner sig lite, jag hade så fel. Min dåvarande markarbetstränare Ragna var tvungen att hjälpa mig nästan varje dag. Hon fick longera honom innan jag ens hade en chans till att sitta upp. Jag flög av en del gånger och jag var så arg. Tompa gick mer bakåt och uppåt än framåt. På hoppträningarna så kunde vi inte rida på samma volt som de andra hästarna och vi kunde absolut inte galoppera samtidigt som de andra. Helt vild!

Men nu efter 4 år så har jag fått kontroll över min underbara vilding. Han är ganska mycket en "väderhäst" som ja kallar det, alltså att hans humör är efter vädret. När det är varmt och vindstilla så är han så lugn och fin, men när det blåser då får man hålla i sig ibland. På vintern är han ganska taggad, men nu känner jag honom så väl att jag kan förutsäga alla hans piruetter pch språng hit och dit.

Första gången jag hoppade Tompa april -07

Arezzo iår