När jag och Tompa bodde hemma i Sverige och tävlade så gick det bra. Vi blev ganska ofta placerade och fick en hel del nollor i både 1.35 och 1.40. Fick vi nedslag så var det alltid mitt fel. Tompa var alltid så in i helvete jobbig att veterinärbesiktiga. Att tränsa i lastbilen tog ca 10 minuter. På framhoppningar så fick jag hela tiden hålla ett extra öga på alla andra för att Tompa inte skulle få ett ryck och flyga in i någon annan. En vilding helt enkelt, men väl inne på banan så vände detta tokeri till något positivt och han använde sin vildhet uppåt och framåt. Han hade en sådan glöd och ville verkligen hoppa och göra bra ifrån sig.

När vi red hemma så var jag väldigt sällan nöjd över ett arbetspass med honom just för att han var rädd för alla hörn, rädd för ett träd, rädd för en bil, rädd för allt. Riktigt olydig och kaxig helt enkelt. Jag red honom ca 5 dagar i veckan och annars gick han alltid i hage och skrittmaskin. Att rida ut själv var ju inget som ens fanns på kartan, han vågade gå ungefär 100 meter längst med grusvägen sen var det tvärnit. Var någon annan häst med så var det inga problem alls. Men trots allt detta strul hemma så var han ju ändå så bra på tävlingsbanan.

Nu när vi har varit här i Italien i 1 år och 3 månader så har jag utvecklat min ridning otroligt mycket och jag har lärt mig massor. Även Tompa har utvecklats och blivit mycket lydigare och mer lätthanterlig. Jag rider honom 6-7 dagar i veckan och resten av tiden står han iprincip i boxen då det är brist på hagar och de flesta hästar inte går ut i hagar här. Det är en annan kultur vad det gäller att tävlingshästar också kan gå ut i hage. Men vi kan rida ut utan sällskap och han är kung på ridbanan. Allt känns så perfekt, alla övningar, ALLT. Han är otroligt lydig och även vetrinärbesiktningarna på tävlingarna går bra nu.

MEN vi är aldrig felfria. Förra året hade vi 5 felfria rundor och 5 placeringar. Okej vi åker på väldigt svåra tävlingar, nästan bara internationellt. Banorna och allt är väldigt svårt. Men när vi kommer in på banan så är Tompa för lydig. Jag trodde alldrig jag skulle kunna säga det om honom men han är för lydig. Han har inte samma glöd längre som för ett år sedan. Min ridning är nu så mycket bättre än för ett år sedan. Tempot, galoppen, distanserna, allt är så mycket bättre. När jag kommer ut efter att ha ridit en rund och fåt 3 ner så säger Emilio alltid samma sak; att jag red superbra men att Tompa inte lyfter tillräckligt på benen helt enkelt. Det finns inga förklarningar till hans nedslag. Vetrinärcheckarna hemma går han igenom utan anmärkningar. Borde det inte gå bättre på tävlingsbanan nu när allt stämmer? Varför blir det tvärtom? När jag red sämre gick det bättre på tävlingarna och nu när allt känns bra så går det betydligt sämre?

Jag har tänkt mycket det senaste och pratat mycket med Stefano. Det jag kommit fram till är egentligen en ganska enkel slutsats och lösning. Tompa är inte glad längre. Han är van vid att vara ute hela dagarna och sedan bli riden. Nu står han i boxen 23 h om dagen och rids 1 h. En häst som alltid har haft det så är van vid det men Tompa är van vid något helt annat. Han mår inte bra av att stå stilla i en box hela dagarna (jag tror inte att någon häst mår bra av det, men nu koncentrerar jag mig på Tompa). Tompa har helt enkelt tappat sin glöd genom att jag ridit för mycket på ridbanan, nötat för mycket på hans form, på hans lydighet etc. Vi har knappt ridit ut någonting sedan vi flyttade till nya anläggningen. De gånger han fått gå ut i hage de senaste året så har jag verkligen sätt hur glad han blivit.

Häromdagen så tag jag saken i egna händer och frågade ägaren till anläggningen om jag får låna en av de fina gräshagarna till Tompa, för jag klarar inte av att se min älskling ledsen längre. Sen i torsdags så har Tompa gått ut varje dag och han älskar det. Han fick vila i fredags och i lördgas och söndags så skrittade vi ut. Idag får han vila och resten av den här veckan så ska vi bara ta det lugnt och leka när vi rider. Jag har inte pratat så mycket med Emilio om det här eftersom han inte varit hemma. Men imorgon så ska jag berätta vad jag har kommit fram till. Jag känner ändå min häst bäst. Jag vill ha tillbaka min vilding som älskar att tävla och göra bra ifrån sig. Vill få tillbka hans vilja att göra bra ifrån sig. Får Tompa gå ut varje dag nu och ta det lugnt några veckor framöver och bara leka när vi rider så hoppas jag att vi snart kommer vara i form igen!!