Dagen innan den välkända underbara period som vi alla kvinnor är så tacksamma över att få vara med om en gång i månaden blir jag på så himlans dåligt humör. Eller jag blir så känslig och kan bryta ihop för minsta lilla. I måndags så fick jag tårar i ögonen för att Hialouber´t inte ville gå igenom hörnen ordentligt för att han var rädd för något. Samtidigt så skrattar jag nästan åt mig själv för att jag är så larvig. Grina för att hästen är rädd för ett hörn?? Han är alltid rädd för det hörnet liksom. Sen tänker jag alltid för mycket denna dag, alltid negativ, inget är bra, jag är sämst och det är jättesynd om mig.