Jag vet inte vad som fick mig att tro att jag skulle ha en trevlig springtur på stranden. Jag klarade max 200 meter!! Blodsmak i munnen och mjölksyra som satan. Att springa i sand är som att gräva sin egen grop. Gick upp på strandpromenaden istället och hämtade andan ett tag innan jag började igen och då var det som att jag flög fram i jämförelse med innan. På hemvägen så flög tävlingsmänniskan in mig och jag sprang ner på stranden ändå, i sådanna situationer sätter jga alltid upp mål för mig själv som att jag ska springa fram till det huset, när jag kommer fram så tänker jag äsch jag klarar fram till stenen där framme osv. Svettig och fräsch var jag när jag kom hem iaf.